Category Archives: Swedish

Bra matteundervisning i grundskolan!

Nästa år vill jag arbeta på ett annat sätt. Det har jag skrivit om i tidigare post. Denna gång efterlyser jag dina ideer. Du som nu går ut nian hur skulle du vilja ha undervisningen om din syster eller broder skall börja i sexan?

En kommentar jag fick var denna:

När du börjar arbeta nästa Ã¥r med sexor sÃ¥ ska du börja med att ha roliga lektionen genom att lÃ¥ta alla elever komma fram till tavlan och visa de dem kan som tex gÃ¥ngetabelen mm… Sedan sÃ¥ ska du dela in dem i grupper och ge dom ett papper som de ska lösa tal.  Efter att de har haft det sÃ¥ ska de fÃ¥ gÃ¥ ner till data salen och börja sammarbeta med sin grupp och hitta fakta och mattetal pÃ¥ nätet. För att de ska tycka att matte är roligt sÃ¥ ska de gÃ¥ till hemkunskap för att visa hur vikt fungerar sedan de som ni har vägt ska de fÃ¥ äta upp tex.. äpple, banan… Slutet av terminen sÃ¥ ska ni ner till syslöjds salen för att klippa i tyg och mäta mÃ¥tt… SÃ… SKA DET VARA FÖR ATT HA EN ROLIG LEKTION !!! (Redzifa)

Skriv även du en kommentar.

Italiensk fisksoppa

En av mina favoriträtter Är italiensk tomatiserad fisksoppa. Jag följer inte något recept till punkt och pricka utan utgår från vissa grundregler och sedan så improviserar jag. Idag körde utan lök (hade ingen) och prövade med några salviablad i.

20071201-02 Fisksoppa20071201-01b Fisksoppa20071201-03 Fisksoppa20071201-04 Fisksoppa20071201-05 Fisksoppa

Jag brynte vitlök gyllengul med peperoncino i lite olivolja sedan slängde jag i körsbärstomater, en tomat i bitar och persilia. Den här gången lämnade jag den brynta vitlöken kvar. Efter någon minut la jag på en bit kolja och en bit lax. På fisken hällde jag till sist en deciliter krossade tomater och ett halvt glas vitt vin. Givetvis, 5-6 kaprisar i salt fick ge sälta och ytterligare krydda åt rätten. Efter 20 minuter satt jag till bords och åt fisksoppa med vitt bröd. Hmmm tillsammans med ett glas vitt Mauro Chardonnay Puglia.

Italiensk fisksoppa är en lättlagad rätt som dessutom är lättsmält. Man kan ta en del av såsen till pasta men jag kände inte för det idag. Efteråt åt  jag kiwi och druvor. Det fick räcka till lunch.

Observera att italiensk fisksopp är mer som en svensk gryta. Och ni missade väl inte senaste Solens mat?

 

 

Ett annorlunda arbetssätt

Några strävansmål i kursplanen för svenska och SO sammanfattar vad jag tycker att min undervisning skall leda till:

  • lust att lära och skapa
  • och att fÃ¥ eleven att aktivt delta i samhällsliv och samhällsutveckling samt ta ansvar för livsmiljön

Vi har samtidigt mÃ¥l som eleven skall uppnÃ¥ i slutet av Ã¥rskurs fem och nio, mÃ¥l som i Ã¥rkurs Ã¥tta och nio är knutna till betyg och som pga sin natur, ändrar undervisningens karaktär frÃ¥n nÃ¥got som borde vara “lustfyllt” till nÃ¥got som istället blir “ett mÃ¥ste”. Det som driver eleven att lära och skapa är inte längre “lusten att lära och skapa” utan “kraven att lära och skapa”, mÃ¥len som mÃ¥ste uppnÃ¥s. Lust och mÃ¥sten passar inte ihop.

Jag har nu i cirka åtta år haft ett stort fokus på målen, att försöka få eleverna att uppnå dessa. Jag har satt målen i elevernas händer tidigt från årskurs sju och med dessa i hand har jag anpassat min undervisning och försökt med nya mät- och bedömnings-redskap. Trots att jag har tolkat målen mycket välvilligt till elevernas fördel och att mina krav alltid varit transparanta med kända frågor och svar, så är elevernas resultat mycket dåliga. En alldeles för hög andel av mina elever i NO och matematik är inte godkända så som jag tolkar målen i dessa ämnen.

Det är viktigt att vi är ärliga med vÃ¥ra intentioner och att vi är tydliga i vÃ¥ra bedömningar och betyg. Men samtidigt skapar mÃ¥len en stress och pga dess omfattning, i mÃ¥nga fall en uppgivenhet. Jag tror att speciellt matematikmÃ¥len för VG och MVG har ändrat min undervisning i positiv riktning för eleverna tycker mycket om att diskutera olika lösningar. Men överlag känner jag att “lusten att lära och skapa” saknas hos allt för mÃ¥nga av mina elever. Därför vill jag med en ny Ã¥rgÃ¥ng elever, pröva pÃ¥ nÃ¥got nytt.

En bättre matematik

Svenska ungdomar

  • är bra pÃ¥ att läsa och skriva
  • är bra pÃ¥ engelska
  • är bra pÃ¥ statistik
  • är bäst pÃ¥ att komma sent till lektioner
  • tycker att det kvittar med dÃ¥liga matteresultat

Samtidigt är de dåliga i

  • geometri
  • aritmetik
  • ekvationer
  • problemlösning

Samtidigt är det många duktiga tjejmatematiker som väljer bort en naturvetenskaplig eller teknisk utbildning.

Med “väl valda” ord, svenska skolors matteundervisning suger!
Och jag är en svensk mattelärare… 🙁

Jag har fått uppfattningen att matematik

  1. måste kännas motiverande
  2. måste vara en utmaning
  3. räknas bäst tillsammans i mattedialog med bra bänkkamrater

1. Matematik i ett sammanhang

Som en matematiker frÃ¥n Bengtsfors, sa, sÃ¥ tränas vÃ¥ra ungdomar veckovis i att “sÃ¥ga” (räkna brÃ¥k) för att sedan övergÃ¥ till “hamrande” (räkna procent) och för att avsluta skolÃ¥ret, med “skruvande” (lösa ekvationer). Trots att vÃ¥ra elever fÃ¥r “skruva” i hela mÃ¥nader, sÃ¥ är vÃ¥ra elever bland de sämre i just “skruvande”. Vad beror detta pÃ¥?

Jag tror att matematik mÃ¥ste sättas in i ett sammanhang. T ex matte mÃ¥ste användas i andra ämnen än matematik, när t ex enkäter skall göras, halter skall beräknas i NO-laborationer, mängder skall bestämmas i hemkunskapen eller mÃ¥tt skall mätas i slöjden. Men matematikundervisningen skall även den styras av det övergripande strävansmÃ¥let “Undervisningen skall skapa interesse!” och inte av de nationella uppnÃ¥endemÃ¥len i matematik eller av matematikböckerna, där man drillas i brÃ¥kräkning utan att se eller känna dess betydelse.

2. Matematik som utmaning

Jag har hört att mattetalen i en bok är så upplagda att de första 80% av uppgifterna kan lösas mekaniskt utan någon som helst förståelse för lösningsmetoden. Endast de sista uppgifterna, som de flesta eleverna aldrig hinner med, kräver en djupare förståelse av matteavsnittet.

Jag funderar om det inte är så att mattetalen är felkonstruerade i våra skolböcker. Och var finns charmen i matten? Gyllene snittet, märkliga bråklösningar återgivna på Rindhpapyrusen, andra talsystem, mm får endast ett fåtal sidor i slutet av kapitlen.

Oavsett kvaliteten i böckernas övningsuppgifter, så tror jag att jag måste lägga ner mer tid på att hitta uppgifter vars lösningar visar på matematikens charm och inte är uppenbara, utan kräver reflektion och dialog.

3. Mattedialog

Endast i VG och MVG målen, dyker dialog upp som krav. För dessa betyg måste eleven diskutera olika lösningsmetoder, analysera skillnader mellan dessa och kunna se specifika och generella lösningsmetoder. Likaså krävs kunskaper om matematikens användning genom historien och i nutid.

En föreläsare som jag lyssnade på i måndags, sa att en elev som sitter och räknar ensamt förlorar 2 tredjedelar av koncentrationen jämfört med om denne räknade tillsammans med en bänkkamrat han/hon trivs med. Samtidigt har jag sett att elevernas glädje i matte ökade markant när de fick tid att jämföra varandras lösningar.

Och nog är det viktigt att hjälpa eleverna att hitta bra mattekamrater.

Maffians grepp hårdnar

Söker man på "maffia" på svenska tidningar hittar man flera artiklar om … Sopranos. Söker man på "Italien" då dränks man av artiklar om … fotboll och ett och annat pastasnack.

Detta medan Italiens premiärminister Romano Prodi och justitieminister Clemente Mastella figurerar i en utredning ("Why Not" heter den) om mångmiljard-bedrägerier med EU-medel. Och Clemente Mastella gjorde sitt bästa för och lyckades med att bli av med huvudutredaren Luigi De Magistris trots italienska befolkningens protester.

Tur att man kan italienska så att man kan hålla sig ajour. För er som inte kan italienska följ italienaren Beppe Grillos blog på www.beppegrillo.it.

Efter den märkliga tystnad kring vad som händer i Italien (förutom fotbollsmatcher och pastarätter) så är det med nyfikenhet man läser dagens artikel på SvD om Maffian. Klicka på bilden till höger. Ladda ner rapporten som det pratas om.

Några av de få svenska artiklarna om korruptionen

Italienska artiklar om rapporten

La Camorra descritta da uno svedese

È recentemente uscito il secondo libro del giornalista e autore Tomas Lappalainen, "La Camorra". Questo é il suo terzo libro sull'Italia, di cui il primo intitolato "L'Italia" e il secondo "La Mafia". Come nel libro "La Mafia" Tomas scrive in "La Camorra" sulla storia della Camorra e sulla Camorra moderna. A differenza di "La Mafia" il suo ultimo libro é in parte pesante da leggere a causa di in un elencare di dati da parte dell'autore. Questo secondo una recenzione in DN del 17 ottobre, uno dei giornali nazionali svedesi:

Publicerad 17 oktober 12:12

 

Italienaren Antonio Scalfaro föll 2005 offer för det bråk mellan rivaliserande maffiaklaner i Neapel som skördat hundratals liv. 

Tomas Lappalainen: "Camorra – en bok om maffian i Neapel"

Makt, våld och sopberg I "Camorra" djupdyker Tomas Lappalainen i Italiens äldsta och våldsammaste maffia. Tyvärr glömmer han sina åhörare, tycker Peter Fröberg Idling.

Lagom till att debatten om den svenska kulturcamorran ebbat ut kommer passande nog en bok om organisationen som fått låna sitt namn till kvackandet i ankdammen – den napolitanska Camorran. Det är Tomas Lappalainen som än en gång tar sig an Italien och dess mytomspunna organiserade brottslighet.

Camorran antas vara Italiens äldsta maffia och än sannolikare den våldsammaste. Men till skillnad från sina kolleger på Sicilien är Camorran narcissistisk på ett smått nyrikt sätt. Och nyrika är många av medlemmarna.

Brottssyndikaten är en frestande genväg för unga, fattiga och lågutbildade män till den respekt som följer med dyra bilar och våldsamma vanor. Historiskt har Camorran också fungerat som något av pöbelns eget frälse, i nischen mellan folk och aristokrati.

Lappalainen visar hur Camorran kopierat såväl titlar som hedersbegrepp från Neapels klassiska adel.

Men det är inte bara titlarna som minner om medeltid. Camorran liknar en kvarleva från det feodala Europa, innan centralmakten tog över. De olika klanerna regerar över sina egna små territorier, där de har fullständig makt över liv och död. Bossarna är bokstavligen lagen, liksom furstarna var det i forna tiders furstehus.

Men Camorran är naturligtvis modern. Genom att även driva till synes respektabla företag i det öppna näringslivet uppstår en sammanblandning av den lagliga och kriminella sfären, som rättsväsendet har svårt att reda ut. I den globaliserade ekonomin fyller den en funktion, som handlare med ljusskygga globala varor som människor, narkotika och förfalskade märkesvaror. Emellanåt blir det direkt bisarrt, som när sophämtningen i Neapel gång på gång havererar eftersom den sköts av företag tillhörande rivaliserande klaner.
Eller när ett kvarters invånare ingriper mot polis som försöker gripa en lokal camorrist.

Inte ens en nattväktarstat går med andra ord att upprätthålla och tjänster och gentjänster perverterar politiken. Och det är väl en del av omvärldens fascination för maffian – att den underblåser känslan av vår egen ordnings bräcklighet.

Det är lätt att förstå Lappalainens intresse för denna samhälleliga paradox i Europas hjärtland. I sin bok ritar han mycket metodiskt Camorrans historiska och nutida karta. Men ambitionen är snarare att redovisa hela geografin än att göra en elegant resa genom den. Och det är ett problem. Omständligt redogör han för seminarier han bevistat, böcker och tidningsartiklar han läst.

Anekdoterna är så osorterat många att jag vill städsla en neapolitansk darling killer. Det känns helt enkelt som att vara i händerna på en guide som glömmer bort sina åhörare när han ska berätta allt han vet om det ena och det andra. Boken blir därmed en märkligt intern historia och emellanåt till och med tråkig. Jag kan tidvis inte låta bli att tänka på Maja Lundgrens anti-estetik när hon skriver om Neapel i Myggor och tigrar och det var väl knappast meningen?

Det är synd, för Lappalainen kan ju sitt ämne. Och när han väl slutar referera läsfrukter och själv kliver ut i Neapel så lättar texten omgående med kraftfulla vingslag.

 

Peter Fröberg Idling

Qui in Svezia i media tacciono…

Commento che ho scritto poco fa in www.ammazzatecitutti.org

Qui in Svezia i media tacciono completamente la incredibile storia italiana. Ho scritto ai giornali DN, GP, SvD, Aftonbladet svedesi e alla televisione svedese TV1 e TV4, menzionando tra l'altro il programma "Lo Stato delle cose" che stasera fa il paragone fra il sistema giudiziario italiano e svedese. Un programma che, se interessante, vi chiedo di mettere online su Youtube, torrent o dove potete, perché quí vedo solo RAI 1 e 2.  Perché questo silenzio dei media quì in Svezia? Forse perché qui c'é una grossa opinione che é contro l'entrata della Svezia nella UE. Abbiamo per esempio un'anno fa votato contro l'Euro. Otto milioni di svedesi pagano ogni anno miliardi di Euro di contributo all'UE e a molti questo ovviamente non piace. Se gli svedesi vengono a sapere che parte di questi soldi vanno a finire nelle mani di "Aladino", del suo "carissimo Clemente" e compagnia bella, avremo problemi con una rafforzata opinione contro l'UE. Questa é una mia speculazione.

Comunque sia, io sono per la Svezia nell'UE e per l'introduzione dell'Euro in Svezia e ritengo che la situazione italiana non é solo italiana, ma europea. Vorrei invitare a chi di voi puó, di tradurre il piú possibile in inglese e publicare online quanto sta succedendo in Italia. Che almeno chi legge i blog e siti in giro possa essere informata su quanto sta succedendo in Europa.

Per una solidarietá europea contro il potere del capitale e della criminalitá organizzata.

Joseph Stigits about Italy

I found this mail on beppegrillo.it

 “Dear Beppe,

I get alarming news from Italy: the law about the first job in France is withdrawn after a few weeks of student protests and yet with you in Italy the Law 30 is still is still being used after all these years and it is without opponents. Allow me then a brief reflection. No opportunity is more important than the opportunity to have a job. Policies aimed at increasing the flexibility of work have often seen the lowering of salary levels and a decrease in job security. But flexibility of work has been dominating the debate about the economy in recent years. However, these policies have not kept the promise to guarantee higher growth and lower unemployment rates. In fact, these policies often have perverse consequences for economic performance. For example they cause a lower demand for goods, because of lower levels of income and greater uncertainty and also because of an increase in family indebtedness.

A lower aggregate demand level, in turn, causes lower employment levels. Any programme aimed at growing social justice must start with a commitment aimed at the full use of existing resources and in particular of Italy’s most important resource: Italy’s people.

Even though in the last 75 years, economic science has told us how to manage the economy better, so that the resources are used to the full, it’s true that recession has been les frequent and less serious, many of the policies applied have not been up to the aspirations. Italy needs better policies aimed at supporting aggregate demand; but it also needs structural policies that go beyond that – without being entirely dependent on the flexibility of work. These policies include action on programmes to develop instruction and knowledge, and action aimed at facilitating mobility in the job market.
I share the idea for which the rigidity that is an obstacle to economic growth must be reduced. Nevertheless we believe that every reform that brings about an increase in insecurity for workers must be accompanied by an increase in social protection measures.
Without that, the flexibility is transformed into precariousness.

These measures are obviously costly. Legislation cannot provide for flexibility to be associated with lower salaries; paradoxically, the greater the probability of being sacked, the lower the salary. It should really be the reverse. Even liberal economic theory teaches that if you want to buy a high-risk bond (like the Argentine ones or Parmalat ones –with a high risk of being transformed into waste paper) you expect very high rates of interest in return.
Salaries paid to flexible workers should be higher and not lower because their likelihood of being sacked is higher. In Italy a “precarious” worker has 9 times the chance of being sacked than a regular worker. At the end of their contract they have 5 times less chance of finding another job than a regular worker. But up to 40% of precarious workers are graduates.
But if we want them to serve out chips or work in Call Centres, why do we spend so much money for their instruction?

Thank you for your attention.

Joseph E. Stiglitz

Frihet att kr…itisera!

Idag läste jag en artikel i Svenska Dagbladet av Per Bauhn, professor i praktisk filosofi på högskolan i Kalmar. Under titeln "Religiöst tabu får kränkas" i Brännpunkt jämför Per Bauhn, Wilks kränkning med ärekränkning. Om Wilks teckningar säger han att

"Det är inte att jämföra med att till exempel på internet sprida ett falskt rykte  om en person att han är en pedofil. En sådan ryktesspridning skadar personen oavsett om han vet om att ryktet sprids eller inte. Men närmast de omvända gäller för en person som menar sid skadad  av att någon utmanat hennes religion. Här finns ingen skada oberoende av vad offret själv tror. Vi kan här tala om övertygelseskada, en sorts negativ placeboeffekt. Man upplever en skada därför att man identifierar sig med en övertygelse som säger att man bör känna sig kränkt av vad andra säger och gör." (klicka här för hela artikeln)

Man måste skilja mellan att

  • någon med avsikt kränker en person
  • någon känner sig kränkt

Någon kan nämligen känna sig kränkt utan att den som kränkt haft för avsikt att kränka.

Det är enligt svensk lag straffbart att sprida falska rykten om människor. Vi kallar det för ärekränkning och kan ta upp sådana fall i domstol. Men att sprida ett falskt rykte om en död människa finns det ingen lag för eller? Vi har en lag som förbjuder kränkning av avlidnas kroppar och skändning av gravar (griftesfriden). Men inget hindrar från att förtala den avlidne, i det här fallet Mohammed. Men återigen, vad rättfärdigar en sådan kränkning?

Mohammed får enligt Islam inte avbildas. Att avbilda Mohammed är förbjudet för muslimer. Ett liknande förbud gäller egentligen även för kristna. Andra Mosebok 20:2-6 lyder:
Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden." Men detta gäller de troende. Muslimer skall inte avbilda Gud, Jesus och de andra profeterna. Kristna skall inte avbilda Gud. Men om andra avbildar Gud eller profeterna måste vi acceptera det. Det har gjorts många gånger genom historien. Se t ex Dantes berättelse om Mohammed i helvetet och alla de illustrationer av Mohammed som gjorts i Inferno-boken.

Varning för stötande material. Endast om du inte är muslim,
klicka här för att se bilderna av Mohammed genom historien

Men om avsikten med bilderna är att avsiktligt kränka profeterna, är situationen en annan. Ingenting rättfärdigar nidbilder av Gud eller profeter. Om det hade varit fråga om nya nidbilder av t ex vår Anna Lindh eller Olof Palme hade vi nog sett det som mycket osmakligt. Att Mohammed levde för 1500 år sedan och att det idag inte finns nära anhöriga, gör inte dessa nidbilder mindre osmakliga. För muslimerna är nämligen Mohammeds liv och bortgång lika nära som Anna Lindhs. Liksom kristna skulle protestera mot kränkning av kristna religiösa ledare, då måste vi vara så pass empatiska att vi förstår muslimernas protester, i det senaste fallet mot Wilks nidbild av Mohammed som rondellhund. Vi har religionsfrihet och detta tolkar jag som frihet att utöva min religion utan att andra försvårar mitt utövande genom avsiktliga kränkningar.

Om man t ex tittar på Dantes berättelse av Mohammed så var Dantes avsikt inte att kränka. Dante kritiserade Mohammed. Denna kritik i form av Mohammed placerad i helvetet har därför illustrerats i bild och film. Se länken ovan. Denna Dantes kritik får muslimerna acceptera. Givetvis får de undvika att se på illustrationerna om dessa skulle upplevas som sårande. De skall veta att Dante-bilderna var gjorda av "icke troende" och att syftet inte var att såra.

Som Per Bauhn skriver i artikeln "De som nu protesterar i den islamiska upprördhetens namn bör vara medvetna om att de kan göra detta endast i skydd av samma sekulära yttrandefrihet som de vill begränsa. På den tiden när vårt land hade lagar mot hädelse av det slag som åtminstone vissa grupper av muslimer vill ha idag, så fanns heller inget utrymme för muslimska minoriteter att kräva en rätt till särkilda hänsyn.

Men yttrandefriheten är inte densamma som rätten att kränka.