"Då Nordeuropa går på offenltighetskurs i Sverige, skall även vi (italienare) göra det." 

Så börjar ett inslag i programmet Report på RAI 3 (Italiens tredje statliga tv) igår som handlade om svensk offentlighet. Klicka här för att se programmet.

Journalisten som klev in i vår "svenska offentlighet" lät som om hon besökte Komodoön för att se på varaner eller kanske… besökte en flock Gorillor i Ugandas djungel. Skämt åsido, svensk offentlighet är nästintill pittoreskt för en italienare som är van vid annat.

Med de "antipolitiska" strömmarna som finns i Italien och de uttryck dessa fått genom V-Day, möten i Catanzaro, Anno Zero och andra evenemang, ser man en tydlig koppling till hemlighetsmakeriet från politikernas sida. Den svenska offentlighetsprincipen tillämpad i Italien skulle minska riskerna för bedrägerier och framför allt öka italienares interesse för landets politik och förtroendet för politikerna.

Det finns ett stort interesse från italiensk sida att öppna dörrarna till Parlament och Kommuner, som hemlighåller det mesta, bl a dess verkliga kostnader. Man vet via bl a journalister som Sergio Rizzo och Gian Antonio Stella och deras bok "La Casta", men även via sällsynta men iögonfallande TV- och tidningsreportage att italienska parlamentariker spenderar oerhörda pengar på politikerförmåner (flotta lägenheter, lyxbilar, svindyra resor mm), till skrytprojekt och annat. Man vet bl a att en italiensk politiker behöver inte ens visa upp kvitto för att få ut pengar till bl a resor. Och för en vecka sedan fick man dessutom veta att politiker i Parlamentet satte det som system att anställa segreterare och annan hjälp med svart lön för att behålla en del av "sekreterararvodena" (4000 € per månad cirka) i egen ficka. I programmet konstateras att alla kostnader för resor är offentliga i Sverige. Italienare vill ha insyn i offentliga kostnader och detta speglas tydligt i inslaget.

Det roliga med inslaget är att de berättar att EU-motståndet i Sverige bl a tog upp just den svenska offentlighetsprincipen som ett argument mot EU. Man konstaterar att det lilla landet Sverige bidrar nu till en liknande offentlighet i EU och att man därför tror att samma offentlighetsprincip sinom tid även når Italien.