Idag läste jag en artikel i Svenska Dagbladet av Per Bauhn, professor i praktisk filosofi på högskolan i Kalmar. Under titeln "Religiöst tabu får kränkas" i Brännpunkt jämför Per Bauhn, Wilks kränkning med ärekränkning. Om Wilks teckningar säger han att

"Det är inte att jämföra med att till exempel på internet sprida ett falskt rykte  om en person att han är en pedofil. En sådan ryktesspridning skadar personen oavsett om han vet om att ryktet sprids eller inte. Men närmast de omvända gäller för en person som menar sid skadad  av att någon utmanat hennes religion. Här finns ingen skada oberoende av vad offret själv tror. Vi kan här tala om övertygelseskada, en sorts negativ placeboeffekt. Man upplever en skada därför att man identifierar sig med en övertygelse som säger att man bör känna sig kränkt av vad andra säger och gör." (klicka här för hela artikeln)

Man måste skilja mellan att

• någon med avsikt kränker en person
• någon känner sig kränkt

Någon kan nämligen känna sig kränkt utan att den som kränkt haft för avsikt att kränka.

Det är enligt svensk lag straffbart att sprida falska rykten om människor. Vi kallar det för ärekränkning och kan ta upp sådana fall i domstol. Men att sprida ett falskt rykte om en död människa finns det ingen lag för eller? Vi har en lag som förbjuder kränkning av avlidnas kroppar och skändning av gravar (griftesfriden). Men inget hindrar från att förtala den avlidne, i det här fallet Mohammed. Men återigen, vad rättfärdigar en sådan kränkning?

Mohammed får enligt Islam inte avbildas. Att avbilda Mohammed är förbjudet för muslimer. Ett liknande förbud gäller egentligen även för kristna. Andra Mosebok 20:2-6 lyder:
”Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden." Men detta gäller de troende. Muslimer skall inte avbilda Gud, Jesus och de andra profeterna. Kristna skall inte avbilda Gud. Men om andra avbildar Gud eller profeterna måste vi acceptera det. Det har gjorts många gånger genom historien. Se t ex Dantes berättelse om Mohammed i helvetet och alla de illustrationer av Mohammed som gjorts i Inferno-boken.

Varning för stötande material. Endast om du inte är muslim,
klicka här för att se bilderna av Mohammed genom historien

Men om avsikten med bilderna är att avsiktligt kränka profeterna, är situationen en annan. Ingenting rättfärdigar nidbilder av Gud eller profeter. Om det hade varit fråga om nya nidbilder av t ex vår Anna Lindh eller Olof Palme hade vi nog sett det som mycket osmakligt. Att Mohammed levde för 1500 år sedan och att det idag inte finns nära anhöriga, gör inte dessa nidbilder mindre osmakliga. För muslimerna är nämligen Mohammeds liv och bortgång lika nära som Anna Lindhs. Liksom kristna skulle protestera mot kränkning av kristna religiösa ledare, då måste vi vara så pass empatiska att vi förstår muslimernas protester, i det senaste fallet mot Wilks nidbild av Mohammed som rondellhund. Vi har religionsfrihet och detta tolkar jag som frihet att utöva min religion utan att andra försvårar mitt utövande genom avsiktliga kränkningar.

Om man t ex tittar på Dantes berättelse av Mohammed så var Dantes avsikt inte att kränka. Dante kritiserade Mohammed. Denna kritik i form av Mohammed placerad i helvetet har därför illustrerats i bild och film. Se länken ovan. Denna Dantes kritik får muslimerna acceptera. Givetvis får de undvika att se på illustrationerna om dessa skulle upplevas som sårande. De skall veta att Dante-bilderna var gjorda av "icke troende" och att syftet inte var att såra.

Som Per Bauhn skriver i artikeln "De som nu protesterar i den islamiska upprördhetens namn bör vara medvetna om att de kan göra detta endast i skydd av samma sekulära yttrandefrihet som de vill begränsa. På den tiden när vårt land hade lagar mot hädelse av det slag som åtminstone vissa grupper av muslimer vill ha idag, så fanns heller inget utrymme för muslimska minoriteter att kräva en rätt till särkilda hänsyn." 

Men yttrandefriheten är inte densamma som rätten att kränka.